tillfällighet

Reklamen är från 1989. Äldre än jag, men ändå hur aktuell som helst. Då jag försöker att inte tänka på kylan, är tröjor det enda jag kan tänka på.

Lyssnar på Vega, bara för det är sådär hemtrevligt. Har nog lite hemlängtan nu när julen gör sig påmind. Med samma märkte jag att jag har ett svar på frågan, vad är hemma. Det är nog Vanda. Där min familj är. Jag som redan trodde det hade blivit Åbo.

Sniku jag tycker du ska stanna här i Åbo med oss. pOss

Italienarna på glassbaren i Hansa reagerade starkt då Anna-Marie berättade kvällens planer, middag på Dennis. Nejnejnej! Vi fixar något bättre! Istället ordnade de en bordsreservering åt oss på Panini, en restaurang gömd bakom Artek butiken på Slottsgatan. Gott. Sedan satte vi oss en stund på Blanko. Vilken överraskning.

Cyklade till skolan idag. Plötsligt märkte jag att jag trampade och trampade men kom inte framåt, jävla motvind, jävla piskrapp till snö. Idag kändes vintern lite svår. Gjorde därför en investering för att alls ha en chans att överleva århundradets vinter. Elizabeth Ardens Eight Hour Cream. Mamma vet.

Humöret gick upp och det gick ner. Och nu bara fortsätter det. Stabilstabilstabil bli stabil.

Jag och min sambo promenerade till ÅA-området mot Andrea en söndagkväll. Så tyst. Framme fick vi glögg och pepparkaka. Och trevligt sällskap.

Okej jag bjöd Santtu och Linda till mej på mat. Middag. Det här blir riktigt JÄNNÄ.

Första gången det kanske känns helt okej.

En dag när man bara är rastlös är det trevligt när Emma säger, men jag kan fast baka bulla. Sagt och gjort. Förutom bulla bjöds det på macarons och lite tydande/tolkande av stjärntecken.. Och extra chokladig kakao. Får man säga så? Emma till värdinna!

Jag kanske har få bilder från årsfesten men sen är de ju desto bättre. A-M representerar. Och första bilden är lite behind the scenes. Gillar Sniku som fotar i smyg och Sue med hennes fina klänning tillsammans med en Kukko. Emma o Riku tar bara till burken. Ja och Fred har ingen aning om veckoslutets prövningar.

Okej Linda vann och Lisette var god tvåa. Jag hamnade som väntat sist men tycker att jag bidrog med vissa helt roliga skratt. Där på en bild är Lisette inte oartig utan skickar ett tvunget romantiskt sms. Jooo. Vi har lika roligt som på högstadiet. Påriktigt.

Simon, 24 och Karin, 16 diskuterar skillnaden mellan Cornish Rex och Devon Rex. Vilken som är vildare osv. Pajar den emellanåt. Är så begeistarde av den, hela tiden. Själv sitter jag i soffan, dricker kaffe och kollar på Frasier. Skrattar högt. Liknar skrämmande mycket mamma enligt vissa. Ömsesidig orolighet på gång.

Gick igenom gamla bilder jag tagit som finns på pappas dator. Här från Köpenhamn. Ser ni vad som finns i mitten.

Andrea och jag går några kurser i media & masskommunikation nu, lite journalistik. De fungerar som distansstudier här i Åbo, professorn föreläser nämligen via videokommunikation hit till Åbo från Vasa. Vi ser alltså professorn på en stor tv-skärm där han viftar lite extra med armarna för att verkligen hålla oss uppmärksamma hela tiden. Sjukt vad tekniken har gått framåt. Jag känner mej lite gammaldags för det här. Men ja, det funkar. Vi funderade med Andrea om vi kanske skulle kunna bli vänner med de andra studerandena i Vasa, via tv:n. Haha. Sjukt. Patrick å andra sidan tyckte vi lika bra kunde ha en sitz tillsammans. Andra sidan är ni klara?? Jajjamensan... :----D

Zege minns du det här? Jag minns allt.

Så såg gänget ut! Tur att Anna-Marie var med för att pigga upp färgskalan lite.Emma, Alek, Isabella,Ninni, Anna-Marie, Sniku och jag.

Lyssnar på Kool & The Gang och Thelonious Monk klockan sju en lördagmorgon. Nu ska jag springa iväg till frisören. Nu får vi se hur det hela kommer att arta sej men det jag tänker mej ser ut så här. Hejdå, idag ska jag bara ha roligt (och päls! jaiks). Zege har hittat en bild som piggar upp november!

Vi ställde till med en ost- och vinkväll här på Allégatan igår. Ja varför inte på en torsdag?

Ace hann vara med en stund före hon försvann mot hamnen.

Andrea, Lina och Sniku

Mmmm, gott. Den rökta osten var min favorit, parmaskinkan Andreas.

Lady

Vi tränade på Isabellas specialitet. Sue, Emma, Isabella och Andrea.

Festen är vad man gör den till. Ungefär mitt motto. Livet är vad man gör det till.

Sedan kom jag hem till en tom lägenhet.

Jag vet inte vad som hände men en liten orsak kan väl ha varit Peter Jöback. JAA Vad naf????? som Karin säger. Var alltså på en Peter Jöback-konsert igår med Linda samt hennes pappa+flickvän. Var lite skeptisk men ville heller inte tacka nej till en konsert. Tur det. Plötsligt märkte jag bara hur jag svängde med mej lite med musiken, precis som alla medelåldersdamer i publiken. Sedan märkte jag känslan jag hade. Allt var perfekt. Så tänkte jag på mitt liv för tillfället och märkte att allt är just så bra det bara kan vara. Jag är inte ens flunssig. Sådär satt jag i några timmar och var så euforisk och sentimental man bara kan vara. Efter det var vi lite spontana med Linda, vilket ledde till att vi inte är så alerta idag. Så var jag lite deppig en stund, tills alla mina fina vänner får mej på gott humör igen. Jag är kanske inte den mänskan som ger nog med komplimanger men idag ska ni få veta att jag uppskattar det så galet mycket. Vänner räddar. Och Peter Jöback gjorde mej till en lite bättre människa, mitt mål.

fattade idag en sak jag borde insett för länge sedan

Obehaglig bild

Pics not mine