tillfällighet

Ace fick enligt mej det finaste kortet från Kina (bland alla fammon o mommon) pga den enkla anledningen att jag själv gärna stirrar på just det kortet här hemma. Fördelen med att ha kämppis hehe.

Läser haikudikter, inget annat går. Försökte med Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva och The Butterfly Effect. Usla, eller så är det jag som inte är frisk i huvudet. Vilket också är sant.

Hon var rolig, ambassadörens fru. Talade svenska och engelska omvartannat, med tysk accent. Jag blev lite småstörd på ambassadören som hela tiden skulle rätta henne, vi förstod ju henne hur bra som helst. Hon var väl gladast för att få tala med några andra personer än stressiga kineser. De har ju inte ens med deras fruar på middagarna, konstaterade hon ledset. Hon var helt i sitt esse då hon fick visa alla antikviteter och Ateneum-målningarna. Världens överraskning men besöket var en av mina favoriter på resan. Vett & etikett och small talk. Aldrig har jag varit i en likadan situation.

Beijing var så mycket av allt. Jag kan inte med ord förklara allt vi varit med om. Därför drog jag mej antagligen också lite tillbaka. Flydde till landet. Jag har åkt båt, lärt mej ta i land med båten, fiskat, plockat svamp, sovit för en hel vecka och paddlat med kanoten i värsta höststormen. Nu känner jag mej lugn och färdig för vardagen igen. Sen får ni se lite av Kina! Längtar efter mina kompisar. Nu börjar allt på nytt för mej, känner mej som en lite bättre person. Alltid bra. Se upp:---) Färsk abborre, mmm. Vi fick 23, sjukt. Bevisar väl lite att jag börjar ha lyckan med mej.

Namnet på bloggen. Tillfällighet. Eller slumpen. Jag är så oerhört fascinerad av det, den? Kausaliteten, lagen om orsak och verkan. Att allt bara råkar hända i ett visst händelseförlopp. Inte en sekund tidigare, eller senare. En enda liten grej kan rubba allt. Vad har man gått miste om? Bara för att man bestämde sig för att dubbelkolla att dörren verkligen var låst på morgonen. Kom kanske iväg en halv minut senare. Vad missade man? Vad råkade man ut för istället? Man kan fortsätta i en evighet, men man blir nog lite galen om man tänker så.

Men. Alla behöver nåt att tro på. Maria och jag utbytte lite tankar häromdagen. Hon hade läst rätt mycket om stjärntecken. Jag började fundera på vad jag tror på. Det är nog tillfälligheten. Man kan väl tro på det? Det finns så oändligt många trådar i hela knuten. Man kan inte sätta fingret på något speciellt. Varför det blev som det blev. Så härligt invecklat att ingen människa kan förstå! Det skönaste är att man ändå inte kan göra något åt saken, för att ändra på händelseloppet. Det är som det är. Är ödet förutbestämt för oss eller kan vi själva göra något åt saken?

Imorgon åker vi! Det kom som en bomb. Glömde alldeles bort själva resan under sommaren. Det hände väl så mycket annat kul då. Men imorgon. vavava. Har inga förväntningar, vilket är bra. Jag kommer att ta emot allt med öppna armar och bara göra det bästa av allt. Vad skulle vara bättre än det. Jag tänker bara gå runt och gapa hela tiden. Och antagligen känna mig som världens jätte. Dricka te, se muren, pandor efter Emmas önskemål, besöka en ambassad och strosa omkring. Jejejeee blir så bra! Hejdå!

Jaaaaa alltså jag talar ju såklart om BEIJING!

Bilder

Zege och jag såg Jacques Tatis Jour de fête. På svenska Fest i byn eller kanske mer berättande Den glade brevbäraren. Stackars François.

Natten är ljuv F.Scott Fitzgerald

Mr Foe J.M. Coutzee

Ögon av siden Françoise Sagan

Berg Bo Carpelan

Nu har jag putsat och putsat. Efter över ett halvt år av konstant dimma skiner nu fönstren, nästan så de bländar. Putsandet fungerar som terapi, åtminstone för mej. Putsa bort all smuts, allt orent, från fönstret och från mej själv. Mår lite bättre nu.

Den finaste bilden jag vet just nu.
Har stirrat på den 24 h i sträck.
Tänker fortsätta nu.

Jag vill åka ut till landet, stugan, Blåkulla? Göra ingenting. Sitta där och titta ut genom fönstret, se hur det regnar. Kanske ha ett korsord på gång. Och en bok. Med eller utan sällskap, rätt i så fall. Elda bastun, äta svampsås, gå och simma. Hälsa på grannarna, farmor, mormor, morfar. Kanske farfars grav. Hoppas på så ruskigt väder som möjligt. Cykla till bybutiken och anlända alldeles anfådd, var är mjölken? Sova i gröna rummet eller sviten. Sova bättre än nånsin förr. Känns som om jag inte sovit ordentligt på hela sommaren. Eller inte påriktigt. Jag är inte utvilad. I sviten blir man det. Elda, för Karin har lärt mig. Sätta på mig sockorna farmor stickat till mig, de där röda. Andas.

Gulisarna är intagna. Roligt i röda halare även om jag lärde mej en läxa! Alla ser så fina och fräscha ut efter sommaren.